Egentligen inget att berätta men.....

Lessen läsare men det blir inget smaskigt från solsidan idag heller fast jag lovat....Alltså ja såklart man märker att det är sommar på näset. Marint mode överallt, Gant på barnen, små sportbilar som parkerar hur som helst, stockholmare som heter både von och af och så dessutom inte kan handla effektivt utan måste ta upp HELA gången mellan cornflakes och ekologiska sylter.
Men nä det är ju så att med perspektiv på saker så vågar man och orkar också¨skriva om saker. Inte för att det är så intressant för er kanske men en och annan igenkänningsfaktor kanske ni får....
Ja ni märkte kanske i förra blogginlägget att jag refererade till för tre år sen. Att något dog.
Idag drar jag det lite längre tillbaka.....Det är som att hoppa från ett stup fast man egentligen vågar.
Här kommer en text jag skrev för längesen.

Den där prickiga klänningen hade alltid suttit bra på mig. Håret var nytvättat och jag hade lagt ganska lång tid på att sminka mig. Jag kände mig upprymd. Inte speciellt berusad utan bara glad och säker. Jag hade bestämt träff med en kompis på lilla torg och nu stod jag och såg över hustaken. Det var varmt och fortfarande ljust ute. Det surrade till i mobilen. Det var Oliver.

”Jag är på The Dragon. Kom in och säg hej.”

Men va fan. Inte nu. Inte i kväll. Jag och Oliver hade visserligen haft en lite mer normal kontakt än innan på sistone. Han skickade mess då och då som handlade om vardagliga saker och när vi pratade så pratade han med mig som vanligt. Han hade slutat vara så fixerad vid sex och det kändes nästan som om att han uppvaktade mig. Eller så var det bara så att han hade växt upp och ville ha en civiliserad kompisrelation. Men attraktionen fanns där fortfarande och den var så påtaglig att det var svårt att bortse från den. Jag träffade fortfarande Timmy men det var svårt att fokusera på honom när Oliver faktiskt hade börjat bete sig annorlunda.

En måne som man bara kan skåda i augusti hängde på den mörka himlen och efter en drink med min kompis styrde jag stegen mot The Dragon. Jag borde inte. Samtidigt så var det första gången någonsin som Oliver hade frågat mig om vi skulle ses ute. Det ilade till i magen. Innebar det att han kanske till och med skulle våga visa sig tillsammans med mig inför folk som kanske kände honom eller mig?

Han stod med två långa blonda killar som girigt klunkade i sig varsin starköl. Han log sitt sneda leende när han såg mig. La en hand på min axel och jag gav honom en tafatt kram.

”Isabelle. Det här är Robert och Mattias. Mina kollegor.”

Fasta handslag och ögon som såg forskande på mig och mannen som hette Mattias tänkte tydligen inte ens dölja att han stirrade rakt ner i min urringning. Jovisst klänningen visade ordentligt mycket hud och dekolltage men han behövde ju faktiskt inte stirra så där uppenbart. Jag log mot honom.

”Hördu. Jo de är äkta vara. Vill du kolla eller?” sa jag och skrattade.

Mattias log ett stort leende och avslöjade en helt perfekt rad av kritvita tänder. Kunde jag ana att han rodnade? Ja det gjorde han faktiskt. Bra han hade fattat skämtet. Den stela stämningen var som bortblåst och vi pratade och skojade allihop under en halvtimmes tid. Oliver ville absolut gå på klubb. Jag trodde han skojade. Vi hade känt varandra snart ett år och dessutom varit ett par och inte en enda gång hade jag träffat hans kompisar eller fått följa med honom ut. Jag höll på att spricka av stolthet. Jag ville inte erkänna det men bara det att äntra en klubb med tre stycken vältränade snygga killar som verkade känna typ alla var en grym känsla. En känsla av status. Jag behövde inte betala inträde och så fort vi kommit innanför dörrarna så flockades tjejerna runt oss. Det absolut viktigaste var just det att Oliver verkade se mig. Kanske för första gången någonsin. Jag tog ett steg tillbaka och lät gamarna ta vad de ville ha. Jag var säker så för mig spelade det ingen roll just nu. Oliver ville ha mig den här kvällen. Mattias och Robert var riktigt trevliga och det kändes helt enkelt som en kanonkväll. Avslappnad och road stod jag med min vodka lime och smådansade. Det var då jag upptäckte messet. Oliver hade messat och förklarade att han inte gillade mitt beteende och därför begett sig till en annan nattklubb själv.

Jag fattade ingenting och den upprymda stämningen var som bortblåst.

Arg som ett bi cyklade jag hemåt i den varma augustinatten. Okej. Där hade han fått sin sista chans. Timmy var den som nu skulle få mitt hjärta. Vad fan höll jag på med? Hur kunde jag ens tro att Oliver hade ändrat sig?

Oliver bjöd hem mig till sig för att ”prata ut” och jag gick med på det. Det skulle vara lite intressant att få veta hur han resonerade. Som en skamsen hund smög han ner i soffan och tog min hand mellan sina händer. Han hade den där förmågan att både se skamsen ut samtidigt som föraktet lekte i mungiporna och blicken var kall. Svårtolkad. Jag var trött på hans lekar och förklarade för honom att han inte kunde behandla mig som trash längre.