Nu börjar jag bli barn

TJOHO!!!

Ja de säger att man inte är bebis längre när man fyllt ett. Inte vet jag. Jag har ju en massa bebishull kvar och kan fortfarande inte gå och inte prata svenska heller.

Hur som helst så är helt klart 1-årsåldern den bästa ålder man kan vara i det vet jag med säkerhet. Vet ni varför? Jo för att man kan allt! Och det man inte kan det lär man sig väldigt fort och gör man inte det så hittar man en egen smart lösning på problemet. De säger till exempel att jag inte kan äta själv riktigt än. Det kan jag visst. Det är ju bara det att jag tycker inte mat ska användas endast till att fylla magen utan den kan man göra andra bra saker med. Diesel matar jag fortfarande och sen tycker jag om att lägga grötomslag på andra och mig själv och gärna en ansiktsmask av kavli räkost.

Nåt annat som är bra med att vara 1 år är att man behöver inte göra nåt speciellt för att ha kul. När vuxna ska ha kul så ska det förberedas i evigheter. De dricker ett glas vin, dukar, lagar massor av mat, spelar hög musik och detta tar ju massor av tid. Eller så betalar de pengar för att åka på semester spa, gå på disco osv bara för att de ska ha roligt. Själv så går jag bara in i mig själv t ex när jag åker bil och där inne finns den mest fantastiska värld man kan tänka sig och det är bara att tänka på t ex hur det vibrerar i tårna när man sätter fötterna mot ryggstödet för att jag ska få den där enorma lyckokicken. Enkelt och billigt. :-)

När jag fyllde 1 så var det ett hejdundrandes kalas här och jag fick en egen häst som ni kan se på bilden. Ja livet leker och bättre än så här blir det nog inte.

Kramar ARON

Sommar, sommar. sommar

Tjaba tjena hallå!!!!

Oj oj oj vad tiden går och nu är jag snart 1 år! :-) Detta har jag klurat ut den senaste tiden:
1. Diesel är klokast och roligast av alla vuxna
2. Mamma behöver sova mer än jag
3. Vatten är ganska ok så länge man sitter i en rolig pool. Men pappa badar mig i rörsjöparken också och det går bra. Fast han säger att det finns fulla människor som kissar där ibland.
4. När det ringer i telefonen så ska man svara och det kan jag.
5. Man ska pussas med öppen mun
6. Mamma tycker inte om när jag tar hennes örhängen och drar
7. Ibland är mamma ett skitroligt monster som jagar mig och då skrattar jag så jag håller på att trilla av golvet
8. Varför ska man gå när man kan krypa?

Puss och kram!! ARON

När jag var liten....

Shit vad man var naiv när man var liten. Fast ändå så klok.
Jag minns när jag var sådär en 9 år och lekte med två av mina bästa kompisar. Eller jag vet egentligen inte varför vi var kompisar för vi var sjukt olika men vi gillade hundar alla tre. En dag så fick de i alla fall för sig att jag inte fick vara med just den dagen och de ljög om det och sa att de skulle ha främmande hemma så vi kunde inte leka. Sen visade det sig att de lekte ändå och dessutom med några pojkar som jag var väldigt förtjust i. Jag blev såklart ledsen och mamma strök mig över huvudet och sa: "Det går över".
Visst gick det över men jag minns att jag tänkte: "Sådär är i alla fall inte vuxna mot varandra". Man hade nån bild av att vuxna var snälla mot varandra och mer mogna helt enkelt.
Barn säger i alla fall: "Du får inte vara med för du är tjock/ful/dum/ har fula kläder/pratar småländska" eller vad det ni kan vara.
Vuxna säger: "Det är mycket nu" " Tyvärr du vet vi är bara par som ska göra den här grejen och vi har barn i samma åldrar" "Oj förlåt har du ringt och messat mig? Min telefon är kass...."
Och man kan liksom inte skälla ut folk då för de har liksom giltiga skäl men ändå.....
Ja man känner det på sig. Och det är inte kul.
jag har helt underbara vänner och har väl sållat en del som alla andra och när jag har fest så bjuder jag alla oavsett om de är singlar har tio barn, nån är vänster, nån är höger. Spelar det nån roll?
Jag är ensamstående med en liten kille och kanske är det så att jag bara inbillar mig men kan det vara så att man då inte får "vara med i mammaligan" för att folk inte vet vad de ska säga. Inte vet jag. Jag vet bara att jag tycker att om man är vänner så räknas man alltid och är välkommen. Annars är man inte vänner och det är okej men man ska inte LÅTSAS att det är på nåt annat sätt då heller.

I´m back and I´m really back in buisness

HAHA HA HA HA HA inte visste ni att Aron kunde engelska. Men så är fallet. Men jag pratar desto mer spanska då moster och barnflickan pratar det med mig. Men det går bra det med.
Alltså alltså en grej. Som jag tänkt på. Eller tänker på. Eller rättare sagt UPPTÄCKER emellanåt är det här som kommer i mitt ansikte och som ska vara bra? ! ?! Eeeeh. Det kallas tydligen för "torka" men det är helt onödigt och inte alls angenämt. Så va snäll och sluta med det ni vuxna och gör det inte på mina bebis kollegor för jag ser att de lider.
Idag har varit en jobbig men kul dag. Är helt slut. Min bästa polare Diesel sprang bort, rymde helt enkelt (varför fick inte jag följa med på hans rygg förresten) och mamma blev upprörd det kunde jag se. Hon försökte låtsas som ingenting och gick med mig i vagnen. Men hon var upprörd. men jag vet bästa trösten-STÅNGAS!!!!!!!!! Så gör ju den där lillkatten så jag har börjat med det med. Jag buffar med huvudet mot mammas och så sitter ni så panna mot panna och gnider. Dömysigt! Så gjorde jag och sen bakade mamma och såg glad ut coh sen blev det blött och hon sa en massa om vatten och sen helt plötsligt hade jag pyjamas och låg i sängen med ett jättesött lejon som är rolig att prata med. Jag glömde. Innan dess dansade mamma till HERO av Perrelli 3 ggr till och med och jag fick vara med också. Schlager is the shit!
Jag har börjat haja en del. Till exempel så har jag fattat vad folk gör när de pussas. Fast det är konstigt. Vissa pussas fast de inte vill pussas ser det ut som i alla fall för i nästa sekund så pratar de sådär argt till varandra.
Hmmmm ni känner ju mig och jag är så liten än MEN om jag nånsin blir som de där arga, sura vuxna så säg till mig. Det verkar så trist!
Kramar till er alla!!!!

PS jag sover nu som ni ser så stör ej! DS
Aron

Att gå vidare-how to do

...då man funderar. Igen. De som känner mig väl brukar säga att jag tänker alldeles för mycket och ändå är jag inte känd för att vara någon hjärnforskare precis. Vissa dagar funderar jag på ytliga saker som vilken garderob jag borde ha och om det är värt att lägga 2000 kronor på en plattång. Andra dagar (som idag) funderar jag på det här med att gå vidare.

Jag har läst otaliga böcker om kvinnor och män som varit med om den ena mardrömmen värre än den andra. Tänk till exempel att förlora hela sin familj i en olycka eller att få reda på alldeles för sent att du har en obotlig sjukdom. Vissa kategoriserar problem enligt modellen "riktiga problem" och "lyxproblem". När jag blev ensam med lille Aron i magen var det nån som sa till mig : "Ja men tänk du kunde varit en fattig kvinna i Bombay". Ja det kunde jag varit men nu är jag inte det. Får man inte vara ledsen ibland bara för att det alltid finns de som har det värre?

Samtidigt så vet ju jag och alla andra empatiska tänkande människor att visst fan har vi det bra här i Sverige och jag har dessutom ett jobb, föräldrar i livet (som dessutom är helt underbara), massa goa vänner, en frisk son och jag är frisk också. Det är svårt för man vill ju inte klaga....

It´s a new day let´s look at all we got. It´s all we thought we ever wanted. It´s beautiful.

Och visst är det vackert. Men det skulle vara ännu vackrare om det faktist var så att kärleken övervann allt som de så fint säger i en massa låtar. Nu gör den inte det. Det har jag blivit varse.

Men hur går man vidare då. är det så att vissa människor är såna som "ältar" och andra ser ljuset direkt och får en plan av nån högre makt och bara följer den?

Som sagt jag vill inte klaga. Mitt liv är bra. Jag bara förundras ibland över hur människor beter sig mot varandra trots att de vet att livet är lika skört som lökskal och att när vi sitter där på hemmet och blir matade med haklapp så är det inte en jävel som tackar oss för att vi arbetade för mycket. Då är det nog kärlekskapitalet man har samlat ihop som räknas. Och då kanske det är så att kärleken övervinner allt. Den som lever får se helt enkelt.

Idag tänker jag i alla fall så här i min blogg på nätet hylla min glädjekälla och kärlek livet-Aron som i måndags blev tio månader. Aron hälsar och säger att han snart återkommer med ett nytt inlägg från bebisplaneten.

Och bara kolla in bilden. Är det nån som INTE fattar att han sitter inne med så många svar?

Aron rapporterar....

Hallå hallå hallå hallå...

Känner mig lite busy. Alltså jag har flyttat och bor i en gigantisk värld med min mamma, bästa kompisen Diesel och ibland så kommer det en katt och en del andra stora och små människor och hälsar på. Ja alltså Diesel förresten...han svälter har jag förstått så jag ger honom all min mat. Han ser verkligen så himla ledsen ut när han står vid min stol och tittar och så säger han till mig "Snälla Aron ge mig lite av din mat så ska du få smaka min mat sen" Eftersom jag både gillar vattnet som är i hans skål och maten bättre så säger jag ju inte nej. Det konstiga är bara att så fort Diesel tagit maten från min hand så är den borta. Alltså min hand är tom! och då blir jag ledsen. Min moster (som förresten är på besök nu) säger att det är den enklaste formen av matte som till och med både hon och mamma fattar. Men jag fattar inte....

Nåja. Jag har börjat krypa också och då kan jag ju upptäcka det här gigantiska världen som jag börjar fatta litegrann av.

Detta är vad jag fattat hittills:

1.Diesel tappar päls och den smakar inte gott

2.När mamma pratar i telefon eller messar (vilket hon gör hela tiden typ) så kan hon inte göra nåt annat samtidigt

3.Mamma har en massa runda grejer som hon lägger i en apparat som spelar musik. Fast de här runda grejerna vill jag gärna pussa och slicka på för man kan se en jättesöt bebis i dem. Men det får jag inte....

4. Smörgåsrån är den bästa måltiden ever! Varför måste man äta annat?

5. Burkmat is the shit! Inte en massa hemmalagad mat. Blä!

6. Jag säger nu "Mamma". Har vetat länge att det är den där tjejen som är min mamma. Har bara inte sagt det än.

7. Diesel har stora tänder som är roliga att pilla på.

8. Människor blir glada när man ler och pratar med dem.

9. Håriga små varelser som låter dökonstigt och som stryker sig mot en hela tiden men springer när man ska hålla i svansen kallas "katter"

10. Vuxna människor tycker inte om att stå i kö och då får jag också en konstig feeling.

11. Vatten i ansiktet är livsfarligt

Kramar från er alldeles egen solstråle ARON-the giant baby!

Funderingar kring nåt av det mest förbjudna....

....nämligen ålder.
Vad är det för konstigt påfund egentligen? Jag undrar så hur stenåldersmänniskan resonerade kring ålder.
Jag kan erkänna rakt av att jag är ganska åldersfixerad när det gäller mig själv. Till exempel så tycker jag att jag var ganska gammal när jag fick barn och att jag har lagt för mycket av min dyrbara tonårstid på en massa strunt. Fast sen när man funderar närmre...
Alltså just nu så lever den svenska kvinnan tills hon är drygt 82. Om man får barn när man är säg 32 så är ens barn 50 när man dör. Och man får verkligen hoppas att en 50-åring klarar sig själv. Så varför är det då fortfarande så att naturen är fast i sitt urgamla tänkande att en kvinna ska vara som mest fertil mellan 18 och 32 typ. Kommer detta att ändras med tiden?
När medellivslängden var 50 så kändes det ju så en rimlig tanke från moder jord. Det skulle ju inte vara så bra om 10-åringar blev föräldralösa. Men nu?
40 är idag egentligen ingen ålder. Man kan vara i bättre form än en 25-åring och kanske har man bara yrkesarbetat max 10 år. Ändå så är 40 i vissa sammanhang "gammalt". Framförallt för oss kvinnor som tycks ha ett "bäst före datum". Män blir oftast sexigare ju äldre de blir (nåja till en viss gräns) men kvinnor tappar. Varför? Är det biologiskt? Är det för att män kan bli pappor till de är 90?
Eller är detta bara nåt jag fått för mig för att jag själv lider av smärre åldersnoja? Inte så att jag tycker att jag är gammal. Jag hänger bara inte med ibland. Då är det väldigt uppfriskande att prata med sina elever som ofta påminner en om viktiga saker :-). Se exempel nedan.
A) "Shit har du fått barn NU???????? Eeej mannen min mamma är ett år äldre än du!" (kille 18 år)
B) "Jag blev pappa för ett år sen och jag hade gärna väntat till jag var 33." (kille 19 år)
C) "Jamen fan du kommer väl inte ihåg ens hur det var att vara tonåring och bara hata allt typ." (tjej 15 år)
D) "Va??? Är du bara 33? Jag trodde du var som min mormor" (tjej 8 år)
E) "Om jag hade sett dig på min skola hade jag trott att du var en av dom bråkiga i sexan." (kille 8 år)

Om jag fick göra en snabbanalys av mig själv så skulle jag nog säga att alla åldrar man haft lever inom en och om man har fantasi kan man snabbt förflytta sig bakåt i tiden.