Det här fick jag av en av mina kompisar som också bloggar (och jag lovar hennes blogg är läsvärd!!! www.carolineofmalmo.blogspot.com är adressen )

1. Varför började du att blogga?

Bra fråga men det var när jag väntade barn och det var därför den fick namnet "Familjenytt". Sen så hände det en del tråkiga saker i samband med att jag skulle bli mamma och då var bloggen ett sätt att "skriva av sig". Nu bloggar jag mest för att jag är en sån där som bara inte kan hålla truten.

2. Vilka bloggar följer du?
De som står i min lista är de som jag gillar men jag läser massor av blogginlägg här och där. Tyvärr så är jag så FRUKTANSVÄRT oteknisk så jag har fan glömt hur man lägger till fler favoriter i den där listan. Hur gör man?
Generellt kan man väl säga att jag läser bloggar som handlar om "riktiga liv". Är inte så road av modebloggar eller folk som bara bloggar om sin politiska övertygelse. Blandade bloggar är roligast.

3. Vilken är din favoritfärg?

Rosa, svart och rött

4. Vilken är din favoritfilm?

Oj....Lilja 4-ever, Plutonen, Män som hatar kvinnor, Såsom i himmelen och Pelle Erövraren

5. Vilket land/länder vill du besöka och varför?
Jag har varit lite här och där i världen och västafrika är så underbart och spännande. Sen vill jag väldigt gärna resa runt i USA (har bara varit i Boston och trakterna där omkring)

Love och Löv

Jag har ju lovat att berätta något om hur det är att bo i hus här på en ort där folk generellt har det lite bättre än på många andra ställen. Eller de har det i alla fall bättre rent materiellt och socioekonomiskt. och det är en jäkla ordning och reda-stämning. Folk kommer i tid, håller för det mesta hastighetsgränserna, står snällt i kö utan att trängas, hälsar ordentligt även på folk de inte känner, ägnar massor av tid åt långpromenader, i löpspåren och på golfbanan. Det är helt enkelt ordning och reda.
Vi ville ju då inte vara sämre och har ett litet projekt, för det ska man tydligen ha när man bor i hus, och det är att hålla trädgården tip top. Men om man har en ek som är typ 100 år på tomten så blir det mycket löv. Så vi beger oss ut alla tre med varisn kratta och räfsar,slänger och komposterar. Jag ville göra så där som de gör i amerikanska college filmer-bränna löven i trädgården för det luktar så gott. Som tur var så frågande jag min mamma först (hon är en sån där som skulle kunna skriva en avhandling om trädgård och vad får och inte får göra på sin tomt) och hon berättade att det FICK MAN INTE GÖRA.
Så det är bara att fortsätta räfsa (som ni ser skulle det behövas mer men just nu känns det som att jag behöver syrgasmask och tre kilo antibiotika).
Lillprins Aron tycker det är så roligt att han var tvungen att luta sig över staketet och ropa till en främmande tant att "alla barn måste arbeta varje dag. Så är det". ( Ja bara för att förtydliga mig nu så ingen tror att jag säger till mitt barn att arbeta så hjälper han till för att han vill)
Det är nåt visst med träden, naturen och luften här där jag bor. Eller så är det bara så det känns för att jag är så in love i mina löv och min kotte.

En stor och liten kille

Aron är en stor kille enligt sig själv. Jo såklart är han stor. Eller större ialla fall. Han pratar ju ibland som en fetmioårig politiker och ibland som en tvååring. Precis som det ska vara. Han är både stor och liten. Äger världen samtidigt som han ibland bara vill krypa upp i mammas famn och vara liten. Precis som det ska vara.
Han är snusförnuftig och kan resonera om varför man inte ska göra si eller så för att i nästa sekund kasta sig på golvet och skrika för att det är "fel på mackan". Precis som det ska vara.
Han hoppar, springer, lägger pussel utan problem för att i nästa stund inte vilja göra sånt som han egentligen kan t ex ta på sig skorna. Precis som det ska vara.

Inte lönt att stressa liksom. Han är ju dock ett litet barn fortfarande och även om han kan och klarar en jäkla massa så måste han ju inte få "duktighetssyndromet" redan nu. Så nej-jag tänker inte ge napparna till tomten för jag VET att Aron inte kommer växla mellan snus och napp när han är femton. Det kommer när det kommer.
Och nej -jag tänker inte bråka om nattblöja eller inte för jag vet att han inte kommer ha blöja när han är 8 år. Det kommer när det kommer. Varför måste man stressa så mycket med de små liven? Så länge jag är övertygad om att Aron är en fullt normal storliten underbar kille så får han just vara både stor OCH liten.
Det ordnar sig liksom.

Löjligt stolt mamma?

Sverige, Sverige fosterland? Jag älskar dig men det är bara i dig som vissa uttryck finns och lever tex "löjligt stolt" och lagom.

Kan man vara "löjligt stolt" över sitt barn? jag vet inte det. Är det löjligt att vara stolt över att ens barn är fantastiskt? Nja jag tycker inte det faktiskt. En gång var det en person som arbetar på en av alla våra fina BVC som tyckte att man inte "skulle skryta" över sina barn. Nä skryta och skryta men är det fel att säga "jag är tokig i min son. Han är det underbaraste som har hänt mig och han är bara så himla speciell". Ja kanske det tycker Fru och Herr Lagom.

Just idag är jag ialla fall STOLT och inte löjlig för det.
Min pojke fick så mycket cred på förskolan för att han snabbt kan identifiera ett annat barns känsla och med en gång säger till de vuxna om någon är ledsen, arg eller rädd. Han är en riktig liten förhandlare som aldrig slåss utan istället använder sig av sitt rika ordförråd.

Han har stenkoll på att mormor kan behöva någon att hålla i handen när doktorn ska ta spruta , att man inte får trampa på sniglar, att man ska vara snäöll mot djuren, att kramar är mer gångbart än knytnävar och att man lyssnar bättre när man inte bara skriker och säger" jag ska, jag ska". Ja kan man vara annat än glad för det?
Jag har sagt det innan och säger det igen. LOVE IS ALL! Pass it forward!

KRAFT

Kraft skulle behövas nu. Nån mer än jag som bara känner att det är lite för grått ute, lite för kallt och lite för mycket baciller i näsan och halsen?

Min son verkar dock ganska oberörd och tuffar på som vanligt. tar varje dag som den kommer, njuter och ser nåt kul med allt som vi vuxna suckar över.

Nåväl, snart kommer ljusets tid-julen! Bara en månad kvar till första advent.

Till dess ska jag låna lite magic av Aron och bli powerkvinnan igen! :-) AAAAARGH!!!!

Höstkickar

Den här hösten bjuder mig hela tiden på överraskningar av det ROLIGA slaget! ja nästan i alla fall. Klarat mig undan barnsjukdomar, stämbandsknutor, lönesänkning, för mycket regn och rusk, missnöjt barn, missnöjda elever och för lite jobb.
Men jäklar rent ut sagt vad man har fått kämpa för att bli av med adenovirus och andra objudna gäster. Har i vilket fall kommit över en liten vinst på det personliga planët som jag firat i helgen. Min hemort bjöd dessutom på underbart väder, syrran bjöd på kalas, syrrans söte pojk bjöd på charm, mamma bjöd på gratis mangling och strykning och pojkvännen på rosa champagne och gött gitarrspel.

Tillbaka till flygeln innan det bjuds på pizza, mer TOTO (my GOD! I mitt nästa liv ska jag bli Joseph Williams), nya gardiner till Arons rum och lite fler avsnitt av "Solsidan".

Och så kom hösten....

Och det firades med inflyttningsfest och nu reser jag och Aron till Malta!
Tack kära familj, kusiner och vänner för att ni förgyllde vårt hem och skämde bort oss med massa lyxiga presenter. Eller vad sägs om ostar, vin, presentkort på Bauhaus, underbara krukväxter, tulpanlökar, spel och godis? Vädret inbjöd till brasa,, trädgårdsaktiviteter och sena samtal på terassen. Kort och gott-NICE!

Oktober here I come!