Till Mr and Mrs Know it all

Alla som sagt till mig att jag inte kan, att jag är oförmögen, att jag borde hålla min käft, att jag är sjuk i huvet..... Jag är rik! Rik för att jag känner, rik för att jag älskar, rik för att jag kan förlåta och gå vidare, rik för att jag kan massor av saker, rik för att jag har underbara lojala vänner som är på riktigt (dvs inte bara på fejan), rik för att jag lever fullt ut. Nån tog nåt från mig för ca 3 år sen. Dödade en del av mig som jag sörjer fortfarande men något annat föddes. Lusten och viljan.

I århundranden har de som bestämmer missbrukat sin makt centralt och på individnivå runt om i världen men många har sagt det före mig....Ni kan ta allt ifrån mig men friheten i mitt sinne och min tunga kan ni inte dräpa.

Det är sånt där  man känner och tänker på när man rider på underbara Fiddlar tillsammans med sonen (som själv fick rida sen en tur).

Vagabond

Senaste veckan har varit crazy. Eller senaste tiden kanske. Vet inte riktigt vad som hände med den där efterlängtade ledigheten och semesterkänslan. Alltså jag har det gött men sjukt mycket att göra.

Senaste veckan har vi mer eller mindre trängt oss in på olika ställen då vi i ett svagt ögonblick fick för oss att vi skulle låna ut huset.. Hannes är en riktig vagabond och tar allt med ro som tur är:-)

Vi har nu fått se allt från white trash läger på Ullared (ja alla mina fördomar besannades men jäklar vad man kunde fynda ridkläder), förfärliga föräldrar som envisas med att skrika och skrika på sina barn som då skriker ännu mer (alltså den där funkar inte. Så är det bara.), Västra hamnen by night och såklart en massa fartdårar och även Malmö från sin absolut bästa sida. Höjdpunkten var dock att sitta i tre dagar i en stuga vid Ätran och bara göra absolut inget och när man blev trött på att göra inget så gick vi och sov sked i några timmar för att sen bli servade med god mat och sova lite till.

Nä den här sommaren verkar inte bli nån slö sommar alls. Höjdpunkterna är dock att två av mina absolut bästa vänner har tagit flyttat ner till näset. Så jäkla gött att kunna hänga med barnen, spela lite och fika i timmar himmavid.

Annars är rollerna ganska solklara här i Residens Saarela Rubarth. Mamman tvättar och packar upp, maken ritar på nåt nytt bygge tillsammans med svärfar och Hannes sjunger med till "How am I supposed to live without you". Av nån anledning så älskar han Michael Bolton, Whitney och Aguilera och han SJUNGER verkligen. Och i morgon kommer Aron och  hela jag blir komplett igen :-).
Det är egentligen bara en sak som fattas nu och det är lite mer karaktär från min sida. Jag BORDE, MÅSTE, SKA öva då jag faktiskt fått nytt jobb till hösten men just nu så tänker jag bara hela tiden att jag SNART ska sätta mig vid pianot....Ska "bara" först. Typ tusen gånger.
Men va fan det är ju faktiskt juli-bästa sommarmånaden!

Jag plockar smultron vid vägens kant

Eller I wish Idid. Men det lät bra och somrigt. Nu är det snart sommar (eller det är ju redan sommar men semester) och nu ska det tackas och jag tänker själv rikta ett stort tack.....

Tack alla som medverkade på BRIS konserten, till lokaltidningen och BRIS Region Syd!

Så där ja. Nu kommer min blogg handla om helt andra saker och jag kommer hinna skriva lite oftare nu. Tycker ju det är så himla kul att just TYCKA saker!

Våren blev mycket mycket intensiv på slutet. Det skulle fixas ett grovkök, ny bil, det skulle bli bröllop, en god vän till mig har drabbats av allvarlig sjukdom, myrinvation i köket, konserter och gig avlöpte varandra, flytt på en av mina arbetsplatser, Hannes blev riktigt sjuk i öroninflammation stackaren...

Ja och allt råkade sammanfalla under en tre veckors period. Något trött blev man och den senaste veckan (min första föräldralediga vecka) så har jag passat på att sova så fort barnen somnat så snart piggar jag på mig.

18/5 blev vi i alla fall Herr och Fru och vilken fest!!! 75 personer sjöng allsång, käkade, dansade, jammade, snackade... Helt fantastiskt roligt och vackert! Hannes och Aron var med till klockan 21 och var så himla goa, duktiga och trevliga. Aron ville vara pepparkaksgubbe och eftersom det var fri klädsel så varför inte?
Malmö Lucia 1995 förgyllde vigseln med skönsång och inte ett öga var torrt. Sen läste bestman, tärna och min syrra texter (det bästa med borgerlig vigsel-att man kan bestämma allt själv!!) och själva vigseln tog en och en halv minut.
Ja inte för att det känns annorlunda. Vi har ju redan gjort det största och mest "riskfyllda" för en relation och det är att skaffa barn, köpa hus och dessutom renovera huset. Har man klarat det så klarar man nog att vara Herr och Fru :-). Såklart behåller jag mitt efternamn och Mika behåller sitt om nu nån undrade.

Du är min viljas styrka,

du ger mig en kraft

att vänta och att handla,

som aldrig jag har haft.

Ja mina sinnens hunger,

som hetsar mig och jagar,

blir därför att den gäller dig

ett jubel alla dagar.

Du är mitt livs mognad.

Du gör mig hel.

Ur mitt förgångna samlar sig

var tåga och minsta del.

På hundra skilda vägar

har jag vandrat och trevat.

Nu möts de.  Fram mot dig

har jag levat.

Om har frågor eller undrar varför

Stolt kan jag presentera mina sångelever 2013 på BRIS konserten den 2e juni. Om någon undrar varför man överhuvudtaget ska sjunga och spela så kommer här lite argument för att ge mer sång åt folket!

Musik och känslor är intimt förknippade. Tittar man på vår kulturs födelse verkar musiken och dansen alltid ha funnits där- det är ett uttryck som står oss människor nära. 

När vi lyssnar på musik, speciellt ny musik av den typ vi verkligen gillar, aktiveras samma neurotransmittorer som när vi blir förälskade eller dricker alkohol.  (Musik är ju då något mer hälsosamt än alkohol. :-) )

Musikens starka påverkan på vår kropp gör att forskarna också tittar på musikens möjlighet som smärtstillande på sjukhus. Det kan på många saker. Det skulle kunna vara att musiken ger de som är rädda för smärtan får något att fokusera på. Musik påverkar också hela kroppen: hjärtat och kärlsystemet påverkas till exempel.

Musikens starka påverkan på vår fysiologi märks när man tränar. Det är inte för inte som det dånar på aerobicsklasserna och alla som joggat upp för en backe vet att det går bättre om man har en bra låt i öronen. Det är vetenskapligt bevisat att om vi lyssnar på vår favoritmusik blir vi mer motiverade och fysiskt starkare.

Så låt barnen sjunga, dansa och spela av hjärtats lust! I dessa tider när man tagit bort musik som kärnämne på gymnasiet så känns diskussionen extra intressant. Men eftersom dessa inlägg inte ska vara så politiska eller argumenterande så väntar jag med att ge skolverkets utredare en känga till ett senare tillfälle. 

Hur går det då för oss?

Eleverna sliter och senast fick de träna sina scennerver på Toppengallerian i Höllviken där vi hade ett stort schlagerevent. 

Programmet är så gott som klart och vår proffsiga ljudtekniker Sara är dessutom en fena på att hitta bra backtracks. Så planen är att en hel del av låtarna ska sjungas med backtracks (samma som singback om nån undrar). 

Utmaningen fram till konserten (förutom att jag måste få tummen loss och fixa lite mer koreografi) är att peppa eleverna ännu mer till att verkligen ta för sig. För de kan!!! De kan så himla himla mycket. Och så mycket mer än de tror!

Om nån som läser detta har frågor om själva konserten, skulle vilja boka musikskolans eleverför nåt event, sånglektioner, hur man får det där lilla extra som alla pratar om (och nej man är inte född sån ens om  man heter Justin  Bieber) så går det alldeles utmärkt att maila mig på anna.rubarth@gmail.com

Press

Lokaltidningen kom på besök :-)

Hur inspirera?

Ibland är det svårt att motivera sig själv och då är det också svårt att inspirera eleverna. Jag har efter 12 års undervisande kommit på att så länge man själv är i branschen IRL så får man grym input och kan ge så mycket tillbaka till underbara kidsen.
I år har jag helt grymma elever och de inspirerar mig. De kommer med nya låtar på sina Ipod, Iphones, Ipad och jag tvingas öppna sinnena och tänka i nya banor hela tiden. (Tack kära elever!) En del av dem har sjungit för mig på Kulturskolan Artisten sen 2008 och det är så fint att få följa utvecklingen och sedem blomma ut när de passerar den där magiska gränsen. När de vågar stå till fullo för det som de gör och när de vågar ta plats. Först då kommer också den slutgiltiga konstnärliga kompetensen explodera.
Att sjunga handlar ju om så mycket mer än att sjunga rätt toner, hålla takten och vara rytmiskt säker.

Av någon underlig anledning så finns et en del barn och ungdomar som är hämmade (ofta av omgivningen på något sätt) och jag funderar fortfarande på det mysteriet. Ty de flesta föräldrar man träffar är ju SJUKT bra och VILL att barnen ska våga ta för sig, ta plats, stå på sig och så blir det ändå inte alltid så.

Så när en blyg begåvad viol (som första gången kanske inte vågar sjunga ut eller ber om ursäkt för att de glömmer text eller vad det nu kan vara) sprakar och gnistrar ett år senare...Aaaah det är ett mirakel!!

Vad inspirerar då mig i mitt yrke?
Ja mitt eget musicerande såklart. Mina underbara musikerkollegor. Olika mer eller mindre ytliga program som Idol, X-factor osv (helst de amerikanska versionerna för de är så bra på att ta för sig och visa känslor där borta) och såklart KULTURSKOLANS NYA LOKALER!!! (Tack Vellinge kommun för att ni valde att satsa på oss!)

Kolla bara in den här scenen! Ljusriggen är helt grym och så har vi vår eminenta producent Sara som hjälper till med allt och skapar den ultimata stämningen! Det är alltså här som BRISkonserten äger rum den 2e juni.

VÄLKOMNA!

Låt mig få presentera....

Ett tag framöver kommer bloggen handla om ett projekt som jag driver tillsammans med BRIS Region Syd.
Närmare bestämt fram till den 2e juni 2013 då första BRIS konserten går av stapeln!

Sen jag blev mamma 2008 har jag funderat mycket på barns rättigheter och vem som EGENTLIGEN lyssnar. Alltså inte bara de osm SÄGER att de lyssnar och de som SÄGER att de tillvaratar barns intressen utan de som VERKLIGEN lyssnar.

Sverige har skrivit på FN:s barnkonvention med ändå så bryter många mot den dagligen och då menar jag inte bara privatpersoner utan myndigheter och tanter och farbröder som har makt. Jag blir lika upprörd varje gång jag hör talas om något sådant och jag kommer genom mitt jobb i kontakt med många ungodmar som blivit svikna av systemet. Men då finns BRIS som en röst och tröst i mörkret.

Jag tog kontakt med Regionkontoret i höstas och fick såsmåningom en kontaktperson där som jag sedan hade ett mycket givande möte med. Vi bestämde då att vi skulle ordna en konsert där alla intäkter går direkt till BRIS Region Syd. Så på den vägen är det.

Mina fantastiska elever högg direkt och nu är övandet och repetitionerna i full gång på Kulturskolan Artisten och journalisterna är kontaktade och vi hoppas såklart på mycket folk. Mitt mål är att varje år göra någon form av välgörenhetskonsert/event. Varför? Bara för att det är min plikt som människa att GÖRA något.

Nästa gång hoppas jag kunna lägga ut lite bilder här och såsmåningom ljudklipp :-)

Fortsättning följer....

PS Glöm inte att gilla oss på facebook. Sök på Vellinge Kulturskola.