Dagsverke

Kan inte jag också få ha mitt kontor på en pir nånstans på en liten ö mitt ute i Atlanten? Hit kom mer jag att återvända. Definitivt. Ska bara våga mig ut och kitesurfa lite innan degt är dax att åka hem till Sverige. Borta bra men hemma bäst! :-)Varenda gång man är på resa så inser jag hur jäkla bra Sverige är på många sätt. Vi kunde dock kanske haft LITE mer ljus så kman fick ladda upp med D-vitamin.

No stress

Milslånga stränder,Atlanten, kitesurfing, träning, rehab, ännu mer rehab, sjukgymnastik, färsk frukt och fisk i mängder. Musik såklart och den där känslan jag saknat sen jag sist var i Afrika 1998.
Och sen jobbar jag faktiskt några timmar om dagen. Tro det eller ej! :-)

Jag e inte Ajjoooooooooooon!

Blir dötrött. Alltså trött bara på att de där vuxna inte fattar. jag är faktiskt inte Aron hela tiden. Mamma ropade på Aron en dag. Aron var borta men det fattade inte hon. Hon kom ut i hallen där jag stod med mina magiska skor, ett trollspö i högsta hugg och manteln över axlarna. Så log mamma, som hon så ofta gör.
"Men Äääääääääääsklingen, vad gör du för något spännande och kuuuuuuuuuul?"
(Varför ska de alltid prata med DEN DÄR rösten. Så gör typ alla vuxna man träffar. Inte pratar de väl så med statsministern?).
Eeeeh, spännande och kul? Det var minsann blodigt allvar. Mina bundsförvant igelkotten hade försvunnit och jag, den jättejättejättegamla kamelen Pontus Svensson, fick rycka ut.
"Vad ska du med skohornet till?" frågade mamma.
Skohornet????????? HA kallar du MITT trollspö för skohorn tänkte jag.
"Mamma, du får stanna där. Kamelen kommer strax. Jag e inte Ajjon."
Då verkade hon fatta min mamma. Hon är ganska smart emellanåt. Hon tog fram ett lejon och en älg och det var döbra. Vi behövde vara några stycken för att kunna leta upp lille igelkotten. Sen hade vi kramkalas i sängen.
Det är mysigt. Har alltid tyckt om att gosa men det blir bara mer och mer mysigt ju äldre man blir. Och mamma är också bra på att mysa och ta hand om mina djur.
Jag tycker mycket, mycket om djur. Vargen ska vara i sin skog och yla, tigern och lejonet ska få springa fritt och ryta och skrämmas, fåglarna är så små och jättegulliga och flyger så högt och säger "piiiiiiiiiiip"....Skulle kunna prata i evigheter om djur och hur de pratar med mig och jag med dom.
Ja så här är mitt liv just nu. Ibland lite komplicerat när de vuxna inte fattar NÄR det är allvar och NÄR jag låtsas. Typ som mormor kom häromdagen och frågade:
"Är du Morran nu?" Bara för att jag hade Morran på min badrock. Då fick jag stanna (jag springer mest hela tiden annars), vända mig om och sätta mig på huk (så gör de vuxna när de vill att man ska fatta) och säga:" Jag är Ajjon."
Visst är de lustiga? Jag ska aldrig bliva stur, får äta en krumelur. Pippi äger.

Puss och Kram
Ajjon Jubat

Let´s dance

Så har syrran fyllt 40. Vi firade henne (och pappa som fyller år på samma dag) ute på Österlen med familjer och hennes vänner. Temat var såklart 70-tal och syrran hade givetvis fixat stormöte, matlag och alla gick in för sina uppgifter med liv och lust:-).
Till och med maten smakade 70-tal (tex punchessens i grädden vem använder det liksom???)och ingen coca-cola serverades utan cubacola. Ja där fick hon till det syrran, som hon brukar få. Tack gumman om du nu läser detta inlägg.
En fördel med privata tillställningar är att man kan välja vilken musik man ska dansa till och SOM VI DANSADE!!! Hela familjen Gustafsson-Rubarth har alltid varit tokiga i att dansa. (Se bildbevis).
Det enda konstiga var att en tanke slog mig....Om syrran fyller 40..hmmm hur gammal är jag då???? Trots att jag inte är ett mattesnille så kan man ju räkna ut att jag har passerat 30...men när hände det??? Märkligt....

Snön ligger vit på taken endast mamman är vaken

Senaste veckan har lille Aron inte alls mått bra. Vi har helt enkelt mestadels fått stanna inne och i förrgår så tog det ordentlig skruv när killen fick över 40 graders feber. Mammainstinkten är fenomenal. Jag satt uppe med honom mellan 01 och 06 utan att bli det minsta trött. Hade liksom aldrig pallat sitta på middag ens med kungen mellan 01 och 06. Till slut la sig feber och Aron och hans mamma fick sova ett par timmar.
Halleluja för bra termometrar i alla fall och så kom det hem en trevlig karl till mig som, UTAN UPPMANING, fick för sig att fixa med min köksfläkt. Bara för att han tyckte det var kul. Är inte det guld värt då?:-)
Annars laddas batterierna för fullt inför jobbet som börjar nästa vecka. Träffat en av mina chefer idag och jag är inspirerad! Känns gött att börja jobba igen efter x antal månaders sjukskrivning. Vårterminen har ju dessutom en hel del trevliga avbrott för vinterlov och påsk. Och i år ska jag dessutom åka till SOL och VÄRME för första gången sedan 2004. Det ni!

Halleluja 2010 är sluuuuuut!

2010 finally. It´s over!

2010 var det året jag på ett sätt blev så sjukt mycket äldre mentalt. Fick insikter om mig själv och om hur det kan gå till lite här och där i vårt fina Sverige där vi följer barnkonventionen, inte använder tortyr eller förnedring som en tortyrmetod. Vårt trygga fina Malmö där sjukvården vill lindra, bota oh ge tröst.

2010 var också det året en av mina bästa vänner fick sitt första barn. En underbar liten flicka.
Året gick ändå i vänskapens tecken. För så mycket tröst och förståelse jag fått av mina vänner och familj är kanske få förunnat. Inte vet jag hur "alla andra har det" men jag känner mig i alla fall så lyckligt lottad över att ha så fina vänner. Jag kan bara säga att jag är så tacksam. Ni vet vilka ni är som lyssnat, peppat, hjälpt mig med diverse små ting.

2010 gjorde jag också givetvis en hel del gig. Och ett som fortfarande dröjer sig kvar är då jag och en kollega spelade och sjöng på en borgerlig begravning. Med hänsyn till de anhöriga så vill jag inte gå in i detalj på vad som var så speciellt med denna begravning. Men en sån stark kärlek, från framörallt den avlidnas familj, har jag vare sig hört eller sett innan.

2010 bjöd oss på sommar, en varm sommar. Plaskade med Aron i bassängen i timtal. Joggade längs välkända skogstigar där jag byggt koja som barn med grannungarna. Tackar också för trevliga fester, middagar, fikor, jam och solen som aldrig ville gå ner. Och så fick jag vara med och röja skog och bo i soldattorp och tvätta kläder förhand utomhus vid en brunn. Och som jag svettades. Sån frihetskänsla. Och så välbehövlig den semestern var.

2010 var också året då Aron började prata och när han väl började.....Ja herregud sen gick det inte att få stopp på honom:-). Men det är så jag vill han ska vara. Kunna uttrycka sina känslor och PRATA istället för att ta till våld. Så är jag uppfostrad på gott och ont.
Min pojkvän sa till mig för ett tag sedan: "Jamen Anna du är ju så sjukt smart och verbal och hamnar du i en diskussion med någon så tar ju givetvis deras ord slut och då de kanske inte är lika smarta som du så tar ju våldet vid där deras ord slutar."

2010 var året då jag blev heligt förbannad (ja inte hela tiden förståss). Och det var inte förrän i november som jag slutade vara så arg. Det tar på krafterna att vara arg så jag rasade ner till 48Kg men är nu uppe på NÄSTAN 54 Kg.Jag har också skaffat mig en PT på Sats som bidrar till att jag går upp.

2010 var det året då drömprinsen kom till slut. Det var han som gav mig rosorna på bilden. De bilderna ni ser på mig är de sista tagna innan jag och tre stycken till begav oss ut till landet och firade nyår i ett UNDERBART hus. Tack för att vi fick komma Herr Värd:-).

2010 var också året´då "mörka saker på en arbetsplats" fick en ny innebörd för mig och att det tyvärr finns konflikträdda chefer.

2010 var också året som jag blev varse om att vissa personer tror famimej på sina lögner själv. Typ om man ser i sin kalender att man fikat, träffat, haft sex med eller bara umgåtts med nån person och den personen sen bara förnekar att det har ägt rum. Ja vad ska man säga.

Och nu på nyårsdagen har jag bara softat, gråtit för att jag längtade så mycket efter Aron, läst andras bloggar och återigen insett hur skört livet är. Men jag är ju inte ensam. Inte längre.

2011 kommer ge mycket som redan är inplanerat. Två stycken resor till exempel den ena till Grekland i sommar med Aron, några veckor på västkusten med Aron och vänner. Sen kan jag inte avslöja allt här på bloggen än om vad jag tror och hoppas ska hända under 2011 men det ser lovande ut:-)

Livet är så skört som lökskal, ingen vet vart vi går eller ska. Men please ta vara på det som är riktigt, äkta och genuint. Och sluta bråka om bagateller.

Jul, jul strålande jul

Så här i juletider blir Rubarth lätt nostalgisk och lite mer eftertänksam än vanligt.
Det är små saker som får mig att stanna upp, le, bli rörd, bli förbannad eller känna djup tacksamhet. Sammanställer senaste veckans små ögonblicksbilder nedan. Alla tycker jag har med julens budskap att göra. (Nej jag är inte kristen men är ju uppvuxen med en mamma som är MYCKET troende. Obs! Godhet och kärlek har inte ett dugg med kristendomen att göra).

Ett av "malmö skyttens" offer uttalade sig i tidningen idag om hur han kände inför den som försökt skjuta honom. Han sa : Jag älskar honom. Han är en människa.

Alla vänliga, tålmodiga föräldrar, mor och farföräldrar som trotsar snö och kyla och fikar med sina barn/barnbarn på stan, tar med dem i pulkabacken, låter dem hälsa på tomten och tar sig tid att julpyssla med dem.

Min sons tindrande ögon när mormor bakar, mamman slår in paket, morfar lägger in sill och ur radion strömmar julmusik. Han utbrister då. "Åh, så mysigt. Jag är jättejätteglad."

TV4 berättade idag om att vi svenskar i snitt skänker 1500 kronor per hushåll till hjälporganisationer i juletider.

Efter att ha läst en mycket intressant bok om hur vi stympade och steglade på folk ungefär där Zenithgatan ligger i Malmö nu, för inte mer än 170 år sen började jag tänka på de länder som fortfarande TROR på dödsstraffet. En av de personer dömdes till döden i Sverige på 1880-talet har äntligen fått vila. Hennes släktingar tilläts först sommaren 2009 (!!!) att begrava hennes kranium.
En av de argument som gjorde att dödsstraffet såsmåningom avskaffades i Sverige var just "DU skall icke dräpa". Och vi vet alla att i juletider är det många våldsbrott som begås i framförallt hemmet.

För tre år sen satsade riksdagen 1 miljard på att minska kvinnovåldet i Sverige. Tyvärr har våldet inte minskat. Det gräsliga är att barnen ofta blir vittnen och just kring jul när släkten samlas, snapsen serveras, alla ska umgås och vara "vänner"-DÅ smäller det. Jag finner inga ord för vad jag känner jag inför just VÅLD.

Så när min son inte kan välja mellan vilken juldvd han vill se eller vilken kaka han ska ha så kan jag inte låta bli att le. Jag ler för att han är så oförstörd, så glad, så förväntansfull och så underbar.

I vanlig ordning kommer jag ägna julen åt att vila, träffa nära och kära, pyssla, laga mat i lugn och ro, resa lite, sjunga och spela, läsa böcker....
2010 har varit ett mycket, mycket speciellt år för mig så i år ska jag lägga lite extra krut på eftertanke.

Hur som helst-GOD JUL och var rädda om varandra.