Bloggen startade när jag var gravid och handlade mycket om hur det var att vara ensamstående(ofrivilligt) mamma till min son Aron, hur det är att ligga i vårdnadstvist, barnuppfostran, samhällsfrågor och andra funderingar en kvinna i sin bästa ålder kan ha. Nu skriver jag också om min son Hannes 1 år och om hur det är att bo på "solsidan" som "nygammal" näsetbo och hur det är att vara musiker. VÄLKOMNA!!!
måndag 20 juni 2011
Backstreet Boys - Drowning
Bara för det så var jag tvungen att lägga in en video som inte innehåller MVH. Länge leve kärleken, omtanken och generositeten!
MVH
Idag är jag väldigt trött på MVH. Alltså jag har ett jobb som innebär att jag får svara på mycket mail och då är det ju helt ok att folk skriver Mvh Kollegan X.
Men det här torftiga språket som verkar ta över facebook, mail och sms. Nä fyfan vad trist. kan inte folk bjuda lite mer på sig själva och överösa varandra med pussar, kramar och smajlisar. Jag menar hellre det än alla dessa förkortningar och icke-svar. Jag har sagt det förr och säger det igen-verkliga möten IRL slår all nätkommunikation. jag vet, det är dubbelmoral eftersom jag själv är mer eller mindre slav under nätburen kommunikation. Hmm....Får nog ta och börja leva som jag lär. Men MVH skriver jag i alla fall inte till min vänner. Så PUSS och KRAM till alla er söta, goa människor som jag har förmånen att ha nära mig.
Men det här torftiga språket som verkar ta över facebook, mail och sms. Nä fyfan vad trist. kan inte folk bjuda lite mer på sig själva och överösa varandra med pussar, kramar och smajlisar. Jag menar hellre det än alla dessa förkortningar och icke-svar. Jag har sagt det förr och säger det igen-verkliga möten IRL slår all nätkommunikation. jag vet, det är dubbelmoral eftersom jag själv är mer eller mindre slav under nätburen kommunikation. Hmm....Får nog ta och börja leva som jag lär. Men MVH skriver jag i alla fall inte till min vänner. Så PUSS och KRAM till alla er söta, goa människor som jag har förmånen att ha nära mig.
lördag 18 juni 2011
Tema 3: Mindfulness-vad fan är det?


Jag är ganska dålig på att ta vara på nuet. Det verkar i och för sig vara ett ganska så utbrett "problem". Ofta är man på språng och tankarna går då givetvis till det man snart ska göra. Ibland är man långt fram i tanken och då även känslan. Vad ska hända om si och så många år? Kommer jag lyckas med det jag företagit mig? Tänk om något händer Aron? Klarar jag den här uppgiften?
Andra stunder så rusar tankarna snabbt tillbaka till minnen och dåtid. Ofta är det en sång, en doft, ett klädesplagg eller ett foto som blixtsnabbt tar mig tillbaka till en viss situation eller minne.
Men man ska ju leva i nuet som det heter. Mindfulness. Låter ju bra men det är svårt ibland. Speciellt om man hyfsat driven och lite otålig, som jag kan vara.
Det finns givetvis en hel del saker som får mig att vara bara just där, då och nu. Stunder då alla mina sinnen är inkopplade och allt som sker just där och då registrerar jag utan att värdera det. Ganska skönt faktiskt.
Utflykter i naturen med min son-barn är ju grymma på det där att vara HÄR och NU och snacka om att registrera minsta myra eller att det är färre lamm i hagen än igår.
Trädgårdsarbete-ja nu har man ju grävt x antal gropar och mer eller mindre slitit upp rötter och stubbar. En klar fördel med att ha hus:-).
Ridning-bokat in flera ridlektioner i sommar för nu jäklar ska jag lära mig rida på riktigt och inte bara köra turridning. Man tar in naturen samtidigt som man ska manövrera ett stort djur. Underbart!
Samtal-ja inte alla samtal såklart. Men många, många samtal med kloka och goda vänner om allt mellan himmel och jord när ingen är stressad eller måste iväg.
Musik-såklart!!! Men det har jag redan bloggat om innan.
Dans-helt klart bättre ur mindfulnesssynpunkt än gymmet tycker jag.
Skriva-ja t ex här på bloggen eller någon annanstans.
Pussar, kramar, kyssar och hångel- det behöver vi ju alla och framförallt från någon som älskar oss och som vi älskar.
onsdag 8 juni 2011
Tema 2-samarbete

Hur svårt kan det vara? Samarbete. Jo jävligt svårt tydligen. Det börjar tidigt har jag märkt. Barnen som sliter och drar i samma leksak på dagis och som säger "det är min, jag ska, jag vill".
Vi vuxna skakar lite på huvudet och småler. "ja så söta de är, men tids nog så lär de ju sig".
Skrämmande nog så lär ju sig inte folk uppenbarligen. Hade vi lärt oss hade det ju inte funnits så mycket konflikter, tvister, krig och skit.
Människan är så komplex, fantastisk och makalös och ändå så har vi inte lärt oss det här med att samsas om saker, kommunicera utan våld och utan att kasta skit på varandra.
Några säger att det är naturligt för det finns ju i djurvärlden också och det är ju helt sant. Vargar slåss om revir, lejon slåss om ett byte, hjortar som stångas....Men sen finns det ju faktiskt djurarter som lyckats med att knäcka koden "bruka inget våld". Jag pratar om bonoboerna som löser sina konflikter på ett helt annat sätt. Det är ju kanske inget som hade fungerat hos oss människor men visst är det intressant läsning och man kan fråga sig varför och hur har denna primat utvecklats på detta sätt.
Bonoboerna sover tillsammans medan schimpansen helst försöker hitta en egen sovplats.
Vid fara flyr bonoboerna åt samma håll, en grupp schimpanser försvinner i olika riktningar.
Bland schimpanserna händer det att om en hanne lyckas ta makten över en grupp så kommer han att döda ungarna i gruppen, infanticid. Detta beteende har aldrig observerats hos bonoboerna.
Hos schimpanserna kan hanarna dra ut och jaga i grupp vilket bonoboerna aldrig gör.
De aggressiva hanarna, de underkuvade honorna och krigstågen mot andra grupper som finns hos schimpanserna återfinns inte alls hos bonoboerna.
Sexualiteten används både för att stärka de sociala banden och för att lösa konflikter. Endast en liten del av de sexuella kontakterna handlar om fortplantning, tre fjärdedelar sker på ett sätt som inte skulle leda till fortplantning.
(Bilden är googlad)
tisdag 7 juni 2011
Det gjorde mig gott


Njutit så av en långledig helg som ju dessutom bjöd på underbart väder och lagom temperatur. Hunnit med massor av saker som var roliga. Många "måsten" annars är ju ganska trista. Typ betala räkningar, sitta på meningslösa möten, tvätta, stressa runt på stan för att hitta den ultimata födelsedagspresenten när klockan är 17 och tröttheten ligger som en våt filt över huvudet....Ja listan kan göras lång... Men som sagt så har helgen ägnats åt massor av trädgårdsarbete, mangling (av lakan då alltså), spelning, massor av kvalitetstid med en superglad Aron :-).
Nu är det bara tre veckor kvar sen väntar ÄNNU mer långledighet. Låt oss alla hålla tummarna för en solig sommar :-).
söndag 5 juni 2011
Tack och förlåt
Om någon undrar varför jag varit helt frånvarande från nätet, telefonen och världen så har jag följande mer eller mindre konstiga förklaringar:
1. Barnakuten med Aron
2. 41 graders feber (mig själv alltså) i 3 dagar
3. Bombhotad arbetsplats
4. Krig med en överjävlig järnek som TILL SLUT fick ge sig
5. Förlagd mobiltelefon
6. Alldeles för fullproppat huvud av så där en tusen låtar som ska repas och spelas igår helst
7. Solsting
Hoppas ni mina bloggläsare har njuttit av sol och värme och att livet lever på er sida.
1. Barnakuten med Aron
2. 41 graders feber (mig själv alltså) i 3 dagar
3. Bombhotad arbetsplats
4. Krig med en överjävlig järnek som TILL SLUT fick ge sig
5. Förlagd mobiltelefon
6. Alldeles för fullproppat huvud av så där en tusen låtar som ska repas och spelas igår helst
7. Solsting
Hoppas ni mina bloggläsare har njuttit av sol och värme och att livet lever på er sida.
lördag 28 maj 2011
Unikt plagiat



Tänkte köra lite tema här på min blogg. När man jobbat som lärare så har man fått lära sig att tematiskt arbete är A och O. Inte vet jag men från och med nu så kommer jag köra tio olika teman som ni kära läsare får ta del av.
Dagens tema är åldrande.
När jag fyllde 28 så blev jag vuxen. Jag blev verkligen varse detta och tänkte att nu jävlar måste man bete sig som alla andra vuxna. Ja ni vet. Säga rätt saker vid rätt tillfälle, helst gifta sig och skaffa barn, ha fast jobb och inte köpa saker på avbetalning, inte ragga på fyllan på krogen, använda kondom, inte bli oplanerat gravid och helst kunna prata om absolut ingeting och ändå verka intressant, intelligent och snygg.
Ja det gick ganska bra faktiskt.:-) Men helt vuxen blev jag nog inte förrän jag blev mamma. Då kom det andra. Snacket om slapp mage, graviditetskilon som borde rasa, rynkor, för stora porer, silikoninlägg och hairextensions.
Jag har inte ägnat så mycket energi på det där, men häromdagen fick jag höra att jag snart skulle uppnå en reespektabel ålder (36 år) och fick frågan "hur känns det?". Ja vad skulle man svara.
"Jotack jag känner mig fortfarande som 27 men jag ser inte ut som 27. By the way , vill du kolla in mina bristningar?"
Är det inte bara löjligt? Alltså att man blir äldre. Så är det bara men ska man verkligen oroa sig för nåt så är det väl hälsan och inte HUR MAN SER UT!!!!
Min farmor är 96 år och fortfarande kär. Mina föräldrar är 60 plus och älskar livet och lever det fullt ut. Man kan liksom inte bara doppa i tån man måste hoppa i.
Och visst det är inte kul att möta ett ansikte som visar att du är 50 plus när du känner dig som 25 men vem bryr sig? Så länge inte jag blir ratad när jag är 40 för en 19 åring så kommer jag inte att klaga. Då kanske jag gör en kirurgisk helrenovering av kroppen (och det är verkligen upp till var och en när och om man vill göra det). Skönheten kommer inifrån. Det är en klyscha men så är det.
(Bilderna är tagna från olika årtal från 1997-2011)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)