Vad fan är ett pojkslagsmål?

Malmöskolor har fått kritik från skolinspektionen för att de inte polisanmäler eller socanmäler våldsbrott i tillräcklig utsträckning. Huruvida detta är befogad kritik eller inte låter jag vara osagt men en rektor besvarade kritiken i tidningen metro på följande sätt: "vanliga pojkslagsmål anmäler vi inte till polisen eller socialen". Då frågar jag mig; vad är ett pojkslagsmål?
Chefen för socialtjänsten i en skånsk kommun uttalade sig nyligen om det här med "pojkslagsmål" också. han menade att i deras kommun så hade man fastslagit att ett bilinbrott var mycket allvarligt och att detta krävde en utredning men om någon "slår nån annan på käften" så behövs inte det utredas då detta sällan leder till att man återfaller i brott. Vet inte riktigt vilken forskningsrapport han har läst.

Frågar mig också om det då är ok att pojkar "gör upp" så som de ju alltid har gjort sen det gamla bondesamhället (många tycker ju mycket om att romantisera drängfylla och slagsmål på logen som att det var ok och att folk hade mer heder i kroppen då)men det är inte ok om det utbryter ett "flickslagsmål". Troligen är synen så fortfarande. Flickor ska inte slåss för om de gör det så är det sjuka på riktigt för de ligger ju inte i deras natur. Om de gör det så ska de utredas på BUP och helst diagnostiseras och medicineras. Förr brände man häxor på bål.

Så kan vi enas om att slagsmål oavsett VEM som startar det eller är inblandad INTE är ok på en skola eller någon miljö där barn och ungdomar vistas. Kan vi enas om att flickor och pojkar kan ha exakt samma drivkraft och behöver samma typ av hjälp för att komma till rätta med ett våldsamt beteende? Och kan vi enas om att det sannolikt är MINST lika viktigt att utreda en ung slagskämpe som en ung biltjuv? Och kan vi enas om att vi skall sträva efter att när våra barn är vuxna så ska de leva i ett samhälle där vi är lika inför lagen oavsett kön dvs könet ska aldrig vara en förmildrande omständighet.

Spåren efter dig min älskling

Har som sagt en barnledig helg och det ekar tomt efter min Aron. Men överallt finns spåren. I gästrummet har han bäddat ner Herr Nilsson med stor omsorg och musfamiljen håller möte med katten.
Teckningar ligger i drivor i hallen och tvättmaskinen går på högvarv då jag tvättar alla hans sängkläder, kuddar, gosedjur och kläder.
Det är "bara" tre nätter varannan vecka som Aron är borta men det känns som en evighet varje gång. Fredagkväll är helt ok. Nästan lite skönt med egentid i soffan. Men sen framåt lördageftermiddag så börjar det gnaga.
Självklart så ska Aron träffa sin pappa , det är inte det. Det är bara det att jag saknar Aron efter en natt. Ja det kanske är hönsmamme och hysteriskt beteende men jag kan inte hjälpa det. Jag får fan skärpa mig för Aron lär ju inte vilja hänga med sin mamma om ett par år. Då får man väl vara glad om man ser honom göra läxor hemma och äta middag med familjen.

En sångfågel

Längesen jag bloggade. Nu ska det dugga tätt av inlägg, jag lovar.

Idag tänker jag helt enkelt bara hylla en av de sångerskor som betytt absolut mest för mig. Förutom hennes teknik som man ofta förundrats över och sedan penetrerat på olika klasser och seminarier så är det hennes feeling. Jag är själv en sån där "feeling nörd". Ju mer desto bättre. Kanske är det så att hennes smärta och trasiga liv som hon ju uppenbarligen på en del sätt hade gav musiken den där extra touchen. Eller jag är ganska säker på att så är fallet.
Det krävs en självupplevd smärta för att kunna förmedla på ett riktigt äkta sätt. Ibland blir priset alldeles för högt till slut och ingen förtjänar att hamna i ett missbruk.

Nån sa "hur kunde hon ta droger som var vacker och hade en strupe av guld". Ja kanske just därför. Ibland är det inte lättast att vara lyckligt lottad och begåvad. Det har vi ju sett många exempel på.

Under min komman de, barnlediga helg så blir det nog mycket Whitneylåtar som sällskap när jag ska ta itu med en GIGANTISK tvätthög, ett hus som behöver städas och synopsis som ska skickas iväg.
Njut ni också av hennes fantastiska röst vet ja!

Jävligt jobbig mamma

Det är jag det! Lätt! Jag vet om det och jag erkänner det här i cyberrymden och i er närvaro. Jag är sjukt jobbig morsa men vet ni varför? Jo för att jag inte köper allt med hull och hår, för att jag inte tror på att alla barn är lika som tillhör ett "kollektiv", för att jag älskar min son nåt så ofantligt mycket att jag liksom inte bara kan tillåta att han kvävs av jantelagen, därför att jag antagligen är dåligt uppfostrad eller fritt uppfostrad-pick and choose, för att jag hellre dör än slutar stå upp för dem som själva inte kan föra sin talan, för att jag inte tror att Sverige har nåt sin slutkläm i sången om jämställdhet, rättvisa och barns rättigheter enligt FN-konventionen.
Därför är jag en jobbig mamma ibland. Jag vet inte om jag ska be om ursäkt. Det kanske man ska. Det är ju PK. Typ.

När det stormar

Min son och jag har en del gemensamt-inte så konstigt kanske då vi ju är släkt ha ha. En sak är att vi kan skratta och se det galna i en storm. Ja alltså Aron 3, 5 år vet ju bara precis det som man ska veta när man är 3,5 år storm=det blåser mycket ute och det är jobbigt att gå och mössan kan trilla av.
Jag x antal år äldre än Aron vet att storm kan vara precis det som jag beskrev ovan, men det kan också vara en storm inomhus, inne i en. Lite kaos helt enkelt. Så jävla gött egentligen. En mycket klok kvinna som jag har förmånen att ha som vän sa häromdagen "Glädjen är våra vingar, smärtan är våra sporrar". Och visst blir man taggad och sporrad när det gör ont rent fysiskt (ett exempel är ju t ex när man föder barn) eller gör ont inombords.
Förr så ville jag helst fly när någon sa nåt obehagligt till mig. Nåt som jag kanske tyckte att jag inte förtjänade eller kanske nåt som var ren jävla lögn och bara en elakhet.
Nu välkomnar jag dessa motgångar och stormar. Ja missförstå mig inte nu. Jag trivs bäst i min underbara vardagslunk när allt flyter på men jag vill ha lite mothugg ibland också för jag har fattat nu hur mycket klokare man blir. Och ibland är det ju faktiskt så att det där som någon säger som gör jävligt ont kanske har en del sanningsahlt och då tvingas man tänka efter och att tänka efter kan ju aldrig vara fel.
Men det ska såklart finnas en balans. Precis som när Aron trotsade stormen Emil (se bilder) så tyckte han sen att det var supermysigt att få komma hem och krypa upp i mammas säng under duntäcket, mumsa på vindruvor och kolla på Bambi.
Min fästman är bra på det där. Utmana mig så där lagom mycket så jag tänker i nya banor samtidigt som han inte är elak (tror inte den killen kan stava till det ordet). Jag älskar honom för det. Ja inte bara därför såklart, men det är en hårfin balansgång mellan att utmana, trotsa, jävlas och att vara elak, knäcka, missbruka någon.

Idag är det storm ut IGEN men det är bara på med dunjackan, kängorna och lamasjalen och gå i motvind till jobbet. Gött.

Så har ännu ett år passerat

Kära 2011! Du var året som gav mig alla virus (adeno, mykoplasma, lunginflammation, vino etc etc) som finns i hela världen typ, men det gör inte så mycket för du gav mig också frihet, massor av kärlek, ett underbart hus, massor av roliga fester med mina goa vänner, mysiga stunder på fik och restauranger i gott sällskap, upprättelse, bästa semesterresorna ever, underbara stunder med min välmående goa glada finaste pojke Aron, en händig karl som har byggt en bastu till mig, lite klirr i kassan, ett nytt jobb, roliga spelningar...

Det jag saknat mest under 2011 är kontinuerlig träning (funkar ju inte rikigt när man är sjuk hela tiden) och det som gjort mig jävligt arg emellanåt under 2011 är Breivik,diktatorer runt om i världen som plågar svälter och dödar sitt folk, våldshandlingar, när mammor får cancer och dör alldeles för tidigt från sina barn, myndigheters mjäkande och tystnad (ja kolla Sandvikenfallet tex...helt sjukt), lärarlönerna, ickekonstruktiv kritik, järnekar som vägrar flytta på sig, husspindlar som envisas med att vara i just MITT sovrum.....

Man kan ändå konstatera att 2011 har varit ett jäkligt bra år om man jämför med 2010 då galenskapen regerade.

Jag har inga nyårslöften alls även om jag kanske borde ha det. Typ springa en mil om dan, göra 100 chins i veckan, äta stenålderskost, inte säga emot, inte ifrågasätta så mycket och ofta, börja använda sköljmedel (min sambo klagar alltid på det...), sluta tugga niktotintuggummi.....

Men nej jag ska bara rida på vågen rätt in i 2012. Gott Nytt År kära vänner!
Tack alla som förgyllt detta år och speciellt till dig älskade älskade Aron!

Sköna snubbar

Dagens låt är en riktig favorit. Det är en fröjd att höra och se musiker som spelar så jäkla bra live och med så enkla medel får det att låta SOUL och FEELING!
Bill Withers har funnits i min skivhylla sen 90-talet nån gång men fick en revival hemma hos Rubarth när Aron var nyfödd. Varenda morgon bytta jag blöja och sjöng och dansade med lillkillen i famnen till den här låten eller "Lovely day".
Och Aron börjar genast dansa och nynna så fort han hör dessa låtar fortfarande.