Nåt obehagligt flämtande

Framtiden -den vet man ingenting om. Ingenting alls. Jag brukar skapa worst case scenario i huvet för då kan allt annat bara vara bra. Det blir liksom omvänd psykologi men man skaffar sig riktigt bra verktyg och strategier som man hela tiden  har en plan A, plan B, plan C osv. till olika tänkta scenarier. För nåt scenarion blir det ju förr eller senare. I mitt fall handlar det nu om olika saker som händer lite på en gång allihop samtidigt.

Tänker vara helt rak nu och inte så där kryptisk som jag ibland är men just nu händer följande:

-min mormor (som jag träffade strax innan Lucia) född 1921 fick två hjäninfarkter. Eller rättare sagt hon hamnade på neurologen som sa att det var inget. Två dagar senare ringer de och säger att de har MISSAT infarkterna dvs feltolkat bilderna. Ja det är nog inte första gången det händer på SUS om jag säger så. 

Det jag måste ställa mig in på nu är att hon kommer dö inom kort och även om vi inte hade kontakt på 10 års tid (som INTE var hennes fel och inte mitt heller utan andra omständigheter) så har hon ändå tagit hand om mig och min syster mycket under åren och jag har många underbara minnen från saker vi gjorde. Worst case är att hon ska dö under smärta/ångest och jag är där men ansvarig sjuksyrra inte hinner ge henne nåt. 

Jag har aldrig sett en död människa. Jag är rädd för det. Inte för den döde men vad det ska göra med mig. J

Kan nån ge mig tips? Ska jag se henne sen när hon gått bort eller inte?

- Jag är fortfarande mamma med känslor och ingen pilot som måste eller ens bör/skall stänga av känslor när det gäller oro för mitt barn. Det är ju sunda känslor. 

 Just ligger jag i en ny vårdnadstvist och det är lite jobbigt MEN det finns ju de som lyssnar på barnen och det tycker jag är helt fantastiskt. De som har barnet i fokus. Då känns det bra i mammahjärtat. 

Worst case i det här fallet är att man går emot barnets vilja och inte tar hans ord i beaktande alls. Men det skulle inte vara troligt att det blir så. Med tanke på hans ringa ålder så kan han såklart inte bestämma men BLI LYSSNAD PÅ ÄR EN RÄTTIGHET. Och det känner jag mig trygg i att de kommer göra.

- Julen. Ja i år så åker vi iväg jag, Mika, barnen och min syster och hennes familj för vi ville ha lite snö :-) 

Vi tar såklart med massor med barnens klappar men har bestämt att inte ge varandra något. (så fick jag ändå såklart ändå ett jättevackert smycke från Pilgrim av min make.). 

Worst case scenario: Det finns ingen snö ens i backen!!!!! Det finns ingen bra välsorterad mataffär i närheten! Min syrra glömmer sällskapsspelen! 

Ja det finns nåt flämtande över mig och andra. Julstress, jobbstress, mycket död runt mig just nu.....Sjukdomar som dyker upp här och där och ibland inte bara manlig förkylning utan annat. 

Mina föräldrar klarar sig själva i alla fall  över jul  Så kul de haft genom åren. Tänk att de här unga människorna träffades på KB 1967 i februari. 

När mormor är borta.....då är hon den sista i den generationen. 

Som tur är så kan vi prata om det där-döden. Hur man vill ha det osv. och det känns bra. 

Eller som Kristian Gidlund sa : "Det råder en masspsykos i det här landet. Döden skjuter man ifrån sig och om, man inte tänker på den som kan den försvinna av sig själv.." 

GOD JUL till alla min bloggläsare!!!!