Ja jag vet att man inte ska klaga. Det ska man verkligen inte för de finns alltid de som har det värre och det menar jag verkligen. Ändå klagar folk. Jag med såklart. Just nu så är jag bara så FRUKTANSVÄRT trött på att ha den här konstanta värken och inflammationen i armen. Förra veckan fick jag för mig att jag skulle köra mycket excentrisk träning och att "nu jäklar ska jag kunna göra x antal chins". Resultatet blev sådär....Fick ÄNNU mer värk i högerarmen så nu är det dax för ytterligare en kur antiinflammatoriskt och voltaren. Jag vill inte ha ont mer! Och sen måste jag passa på att klaga, nu medans jag ändå är igång liksom, på den helt sinnesjuka vinden och kylan som någon slängt över Malmö. Vad är syftet liksom?
MEN det jag absolut inte tänker klaga på just nu är:
Aron
Aron
och
Aron
Han blir bara roligare och roligare och har just nu skaffat sig några nya kul vänner (se bilden)som ska släpas med till dagis, i bilen till affären och i vagnen. Och så har han blivit så grymt händig den lille grabben. Fattar inte vad han fått det där ifrån. Jag skulle göra en val och en haj till honom häromdagen i lera. Ha ha ha-lillkillen fick minsann fråga mamma vad det var för något. Som tur är finns det andra i hans närhet som kan göra figurer av lekleran som man ser VAD de föreställer. Då är det ju riktigt kul att leka med leran tycker Aron.
Nä jag har nog kommit på vad som hittills är mina styrkor och svagheter som förälder. Jag är bra på det jag själv gillar. Då blir det liksom naturligt när man ska förmedla det till sitt barn. T ex så ägnar jag mycket tid åt att läsa, köpa bra böcker, fixa och göra mysigt hemma och på Arons rum, gosa och mysa MASSOR, berätta hittepå sagor med tillhörande ljudeffekter,bära honom när han är trött, lyssna på Aron, prata med Aron och sjunga och spela instrument med honom....
Det som är rent ut sagt dålig på som jag MÅSTE bli bättre på är det där med maten...Alltså jag gillar själv att laga mat och äter bra och god mat. Men VAD ska man göra när ens son VÄGRAR äta det man själv lagar? (mycket frustrerande eftersom jag vet att han äter i princip allt på dagis).
Jo man kan såklart vara superkonsekvent och vänta ut honom och lyssna på skrik och gnäll i en timme för att sen natta en hungrig pojke (ja tro mig det finns folk som tror på den metoden för de äter ju sen när de blir hungriga.......eller???).
Sen har vi det där med plask och sim och vatten äventyr och "hej sa Petronella" och allt annat som har med vatten att göra. Aron tycker om vatten men på hans villkor. Till exempel så har det varit en kamp att tvätta håret på honom fram tills nyligen. Sen träffar man på föräldrar som menar på att det är väl självklart att barnen ska gå på plaskis och allt vad det kan heta. Aron VILL inte men ska man mana på med eller vad?
Hur gör ni andra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar