Idag var jag hos tandläkaren. Det är typ det värsta jag vet näst efter att träffa spindlar i duschen, yxmördare, blöta strumpor och sunkiga badrum. Jag alltså min pappa är tandläkare så det är inte själva tandläkaren i sig som är elak. Egentligen är det galet att man kan vara rädd för något som egentligen knappt gör ont om man till exempel jämför med att föda barn, migrän, denugefeber, benbrott och annat kul som hittills upplevt. Jag vet inte om det är det där med alla konstiga ljud och att man inte SER vad de gör.
Sen kommer vi till det skumma....Efter fyra bedövningssprutor så var ändå själva tanden inte bedövad. Jag sluddrade som fasen och var bedövad i halva ansiktet men inte i tanden. Det berodde på korsande nervbanor förklarade den snälla fru tandläkare.
Har aldrig haft hål innan 34 års ålder och jag vet inte hur jag lyckades få det nu men ALDRIG mer. Nu är det slut med att tugga seg cola och bälja i sig oboy.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar