Tänk så lite jag skriver om det som är min största passion här på min blogg.
Det är nog bara för att jag knappat tänker på att det finns där. Ständigt så finns det musik i mitt liv, i mitt huvud, i mitt hem, i bilen och på jobbet såklart.
Fan vad gött egentligen. Jag jobbar med något som får så många människor att må bra och känna saker. Coolt. Har inte sett det riktigt så innan.
Sen jag fick Aron har musiken fått ytterligare några dimensioner. Till exempel så är det ibland lättare att kommunicera med honom genom att sjunga. Jag hittar på sånger om "Nu måste vi ta på oss kläder, i alla väder, så är det, så är det" och när man sjunger fram sitt budskap så köper han det ibland lite bättre. (Alltså om han ahr en sån där dag då det är NEJ till allt.)
Sen är det ju allmänt känt att det var smått turbulent och sorgligt i mitt liv under en period när jag var helt ensam med ett spädbarn och då jäklar vad det har varit tröstande att få sjunga och spela.
Att stå på scenen när jag var gravid var också en hit måste jag säga.
Häromdagen sa Aron att han kom ihåg när mamma sjöng sånger när han låg i magen. Då blev han så glad att han sprallade och sa dä-dä-dä.
Givetvis kommer han inte ihåg det men jag tror nog att det lilla ofödda barnet tycker det är mysigt med rytm och mammas nynnande.
Satte mig och övade på några klassiska bitar inför ett gig snart och den där fingersättningen jag lärde mig av min fantastiska pianolärare för snart 15 år sen sitter banne mig. Det är som att cykla. Coolt.
Nu måste det övas lite mer sång innan sonen och jag ska tralla vidare i parken. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar