Det är slut med mysbyxor och bakfylla

Nu har jag bott här i nästan 1,5 år och börjar komma in i det hela. Ja för som på alla andra ställen så finns det koder som man måste knäcka. Missförstå mig inte nu-jag älskar att bo här men visst är det skillnad mot att bo vid värnhem i Malmö.Där kunde man med gott samvete dra på sig sunkiga myskläder och gå till Willys och handla med tofs på huvet utan att ansiktet ens fått sig en dos med fuktkräm.
Ja inte för att det hände så ofta för jag är trots allt en ganska fåfäng person men man KUNDE i alla fall.  Såklart KAN man göra det här också. Man blir liksom inte nerslagen men man vill helt enkelt inte.

Finns nog få ställen på jorden som jag känner mig så trygg på som här och det är tryggt för barnen. Ja det var väl lite hela poängen med att flytta hit. Tryggt i den bemärkelsen att man slipper se sig om när man tar ut pengar ur bankomaten. Tryggt på så sätt att jag inte oroar mig för att Aron ska sticka sig på kanyler i sandlådan eller att nåt gäng ska skrämma skiten ur honom. Tryggt på så vis att enda gången man ser en polis är vid nån nykterhetskontroll på väg 100  eller när kvarterspolisen visar upp bilen för skolbarnen.

Men självklart så finns det andra problem här. Utanförskap och framförallt hyfsat mycket press och stress kring barnen. Jag vet inte om det är för att folk generellt jobbar så sjukt mycket och pendlar och att de då får dåligt samvete men barnen har 1000 aktiviteter (redan när de är 4-5....) och allt är väldigt uppstyrt kring barnen. Bra på många sätt såklart men leder också till en del prestationsångest hos kidsen. De ska kunna så himla mycket så himla tidigt.

Nåväl. Idag gjorde jag som många andra här nere och sminkade mig fast jag bara skulle ut och jobba i trädgården :-). Vet egentligen inte varför. Jag menar, min sambo skiter nog i vilket även om han gillar att jag såklart är fräsch. Sen blev det en runda på nätet för att kolla ut det ultimata julpyntet. Också något jag inte gjorde för 2 år sedan.

Ska bli skön att börja arbeta i januari så man får lite perspektiv på tillvaron :-).

Ha en skön lördag alla!

Fars dag

Jag firar inte Fars dag. Av den enkla anledningen att jag tycker att man kan visa uppskattning, ge små presenter, bjuda på fika etc massor av andra dagar på året och helst OFTA. För visst är vi rätt dåliga på att i vardagen tala om för vår omgivning hur mycket vi gillar att hänga med dem och hur fina de är.
Jag tillhör nog ändå den ligan som är hyfsad på att ge komplimanger till folk som jag gillar.

Idag var alltså en helt vanlig söndag och jag, min sambo och lille Hannes tog en sväng till Emporia. Ja det var ju typ vi och tusentals andra. Sen blev det trädgårdsarbete och när vi stod där med varsin kratta i handen och jäkligt illaluktande handskar på händerna så slog det mig helt plötsligt hur glad jag är att Hannes har fått en sån underbar pappa som Mika.

Mika är en mycket egensinnig, extremt envis person som lever efter att "ALLT går att fixa". Han är väldigt händig och uppfinningsrik och har grym simultankapacitet. Mika är också en mycket glad person som verkar ha hur mycket energi som helst och han surar aldrig. Han kan uppfattas som lite disträ och frånvarande men när man känner honom så vet man att det bara beror på att hans huvud oftast är fullt av idéer på nya mer eller mindre tokiga projekt. han är litegrann som en blandning av professor Baltazar. Skalman (för Gud nåde den som stör hans sömn och matrytm :-) ), Jesus, ett femårigt busfrö och nån rockstjärna.

Så idag ger jag en extra eloge till Mika och tackar honom för att jag får leva med honom och för att han ger oss alla i familjen så mycket omtanke varje dag!

X-factor och mormor

X-factor...Ja jag är en av de som är helt hooked på alla såna där program även om man kan tycka det är töntigt och tillrättalagt. Den här gången så har jag dessutom förmånen att få följa en kompis som är med i programmet och då är det helt plötsligt ännu roligare och mer spännande.
Jag blir själv inspirerad. Ja oroa er inte ni ska få slippa se Anna Rubarth göra bort sig på nån audition men jag blir själv så sugen på att vara innovativ i mitt musicerande. Detta har resulterat i massor av tid i studion och nya inspelningar. Sen fick jag för mig att jag skulle göra en musikvideo till en av låtarna så nu ska jag bara ragga upp några bra dansare som kan göra koreografin rättvisa. Själv är min nyförlösta 37-åriga kropp alldeles för stel för att dansa själv.

Lovar att lägga ut resultatet här om det blir bra :-).

Sen har vi mormor...
När jag växte upp så pluggade min mamma ganska länge och pappa gjorde AT-tjänst vilket innebar att jag och syrran var mycket hos min mormor i hennes supermysiga lägenhet i Slottsstaden.
Mormor var en frisk fläkt. Smått hysterisk och en jäkel på att berätta historier från hennes smått galna liv. Hon har rest över hela världen vilket är ganska ovanligt för den generationen (hon är född 1921).

Till skillnad från farmor som gick bort i maj så är min mormor inte så lik mig och just därför kanske det har varit extra spännande med henne. Tyvärr så skiljde hon och morfar sig redan 1980 och sen träffade mormor en annan man och utan att gå in på detaljer (av hänsyn till min mormor som jag har respekt för) så gjorde detta att kontakten blev mycket sporadisk under 90-talet.

Nu är hon dock gammal och sjuk och jag känner att det är så viktigt för mig att träffa henne och fråga henne och saker som hände förr på Gotland där hon växte upp.
Jag känner också min plikt att se till att hon har god omvårdnad. Tyvärr är ju inte det nån självklarhet.
Jag arbetade själv på olika vårdboenden när jag pluggade och det jag fick se skrämde mig. Personal som hellre fikade än tog hand om de gamla, boende som fick ligga i kiss och avföring i timmar, gamla som grät av oro och ångest och undersköterskor som sa "Hon skriker bara för att hon vill ha uppmärksamhet.".

Då var jag inte så jobbig som jag är nu för tiden så jag anmälde inte eller talade med chefen. Jag var ju bara en 23-årig vikarie.

Hoppas att det blivit bättre sen 1998 annars ska de som tar hand om min mormor minsann få reda på det :-).

Det går framåt....

Just idag skall jag få gratis massage och det känns väldigt lyxigt. Den här graviditeten slet en del på leder och gamla krigsskador gjorde sig påminda. Men jag är mycket flitig på gymmet och kör 3-4 ggr i veckan funktionell träning varvat med ganska tung styrketräning. Och japp det gav resultat på 6 veckor. Kilona är nästan borta och jag börjar känna mig stark och hyfsat fit igen :-). Huden på magen är ju inte så himla snygg men det bryr jag mig inte så mycket om.
Löpningen saknar jag nåt enormt men det får vänta några månader så man inte vill riskera att få framfall.

Ja man får boosta sig nu när novembermörkret faller och det gör jag genom att träna extra mycket, gå långa promenader i dagsljus, förbereder mig för återgång till jobbet (som blir väldigt snart), unnar mig ansiktsbehandlingar (ska prova en ny ljusbehandling som tar bort pigmentfläckar nästa vecka), massage, bastu, hårinpackningar och många timmar i sängen (lägger mig typ 21-22 varje kväll).

Ja och så har jag ju barnen såklart! Underbara, gosiga, snälla, kloka, fina Aron och sötnöten Hannes som är lugn som en filbunke. De är helt klart en feelgoodfaktor :-)

Aron pratar

"Mamma, vet du hur man ringer till tomten?"
"Nej det vet jag inte men du kan ju säga till mig vad du önskar dig"
"Nä jag säger till Mikael att han ska ringa till tomten för Mikael kan faktiskt allt."
"Ja älskling han kan många saker men man är ju bra på olika saker."
"Fast Mikael kan allt sånt där viktigt. Men du kan ju steka pannkakor mamma och så kan du lyssna på mig och gosa med mig och så kan du sjunga Vargsången. Det kan inte pappa fast pappa kan ju fånga bovar och köra bil. Det får du också lära dig mamma."
"Ja ok. Du kan ju väldigt många saker också Aron."
"Ja jag kan allt man behöver kunna i hela livet."

Aron om äktenskap

"Mamma jag ska säga till Mikael att han inte kan gifta sig med dig för JAG ska gifta mig med dig. Snälla mamma kan vi det?"
"Nej men älskling det går inte. Jag är din mamma och en dag kommer du hitta en prinsessa eller prins som du vill gifta dig med."
"Men mamma du älskar ju mig."
"Ja. jag älskar dig mest av allt som finns i hela världen men det går ändå inte gubben."
" Men snälla? Jag lovar att säga till Mikael att han i alla fall kan vara med på kalaset."

Aron om faror

"Mamma när jag blir stor ska jag bli sjörövare och Hannes får vara pirat då också på mitt skepp. Inga vuxna får vara med....eller jo om det blir läskigt så kan du vara piratmamman. Fast du får lova att vara tyst och inte tjata."

Aron om rymden....

"Morfar har någon klistrat fast stjärnorna eller kommer de ramla ner i mitt huvud så det säger DUNK?"

...och om Diesel kontra Mikael

"Mamma blev du ledsen när Diesel dog?"
"Ja älskling det blev jag. Han var en sån fin, snäll och go hund. Fast jag hade ju dig älskling."
"Ja fast du var ju ensam vuxen"
"Jo det stämmer gubben"
" Sån himla tur att vi skaffade Mikael sen då. Var hittade du honom?"

Så mycket vi har att lära av våra kloka, underbara barn. :-)

Nu ska jag förkovra mig

Minsann. Har varit på G länge men sen har massa annat kommit emellan. Men nu så ska jag uppfylla några av mina små drömmar som jag haft länge. Sagt och gjort. Min egen firma rullar nu på och jag har tom hunnit med lite marknadsföring iform av infoblad, nätverksmöten och det gav resultat-halleluja. Fått en del nya kollegor och massor med input :-).

Sen har jag anmält mig till en skrivarkurs nästa termin. Detta är något som jag velat SÅÅÅÅÅ länge men inte fått tummen ur. Så såg jag en intervju med Camilla Läckberg igår och då trillade poletten ner. Man kan inte bara sitta och vänta på det där flowet och inspirationen utan man måste bara sätta sig ner och skriva varje dag för att bli bättre.
Jag älskar orden, språket och att vända och vrida på meningar men har länge velat bli bättre på det och NU så! Inte kanske för att nån kommer vilja läsa vad jag skriver men jag har ett sånt behov av det ändå. Om inte annat så för min egen skull. Allt jag skriver sparas mycket noga och vem vet 2090 så kanske nåt barnbarnsbarn vill läsa om vad tanten Rubarth upplevde.

Min lilla rosa bubbla

Tydligen har 30 människor besökt min blogg idag. Hade varit roligt med lite fler kommentarer då också :-).

Idag tänkte jag bara uppdatera alla nyfikna (för visst är mitt liv bara SÅÅÅÅ spännande) vad som händer just nu. Jag var ironisk. Mitt liv är allt annat än spännande och dramatiskt men väldigt skönt och lugnt. Eller ja lugnt för att vara mig då.

Noll stress här inte. Sover till 08 varje dag, äter frukost, matar Hannes, cyklar med Aron till dagis, surfar lite, jobbar lite med marknadsföring med min nystartade firma, planerar in spelningar (ja för i december är sötebrödsdagarna hemma med kidsen slut), övar, fikar med mammagruppen, hämtar Aron, går hem till nån annan mammaledig själ och har det mysigt med alla barnen, handlar, fixar mat, går till gymmet (Hej och Hå nu jäklar har jag kört igång igen på allvar), gnäller över degen på magen, slutar gnälla när min sambo ljuger och säger "Du är såååååå fin" (fan är han blind eller :-) ), käkar förhoppningsvis med alla sittande vid matbordet, övar lite mer, läser för Aron, ser på teve, nattar om Aron (om han inte redan somnat), myser med pyjamasklädd nybadad Hannes och en (oftast) trött sambo.
Däremellan matas bebisen många gånger med den nya ersättningen som får honom att spy lite mindre.
Sen ska det tvättas kläder, strykas, manglas, städas och såklart prata i telefon och facebooka.
Runt 23.00 är det sovdax o.ch sen får jag oftast sova 7-8 timmar i ett sträck eftersom jag har (citat från en vän till oss "You´ve done a great job with Mika") en supersnäll sambo som tar Hannes på nätterna TROTS att han ska jobba kl 07.
Lägg till fredagsmys, X-factor (har ju en kompis som är med som är GRYM), nån kväll på Glasklart, långa promenader, besök av busiga morfar och mormor, lite shopping i stan, cocktail med nån tjejkompis och såklart massor av FIKA så har ni mitt liv just nu.

Jaha liksom. Låter det skittrist? Ja man är ju subjektiv och just nu så är detta mitt liv och jag tycker det är asgött i kontrast till hur det var för inte alltför längesen.

Nej men jag får sluta vara så helylle. Alla mina statusuppdateringar på facebook är också lite sliskiga. Jag vet. Hoppas ni förlåter mig det är bara det att det var så längesen jag hade det så bra. Tids nog händer det säkert nåt skit ändå för så är det ju i livet.
Var rädda om er!