fredag 13 februari 2009

Tå, klack och spinn


Idag gjorde jag något som får mig att må riktigt bra. Jag dansade! I två timmar! Med en skitbra partner! I en riktig studio! För en riktigt bra lärare! Sjukt roligt och alldeles för längesen.

Det fanns en tid då jag verkligen ville satsa på dansen. Jag var nitton år och trodde att inget var omöjligt. Nåväl efter ett år på en välrenommerad dansskola någonstans i Sverige så fick jag nog och bestämde mig för att satsa på musiken istället. Det visade sig dock inte vara ett dugg lättare.


Ibland hatar jag verkligen den bransch jag jobbar i. Kanske är det så i alla branscher men det känns som att det verkligen är vassa armbågar som gäller i showbiz och rockstjärne världen och att det inte handlar om vem som har talang utan vem som skriker högst. Kanske är jag väldigt orättvis nu men nånstans på vägen så tappade jag i alla fall glöden och glädjen för dans. Men nu har jag som sagt tagit upp det igen och visst man hoppar inte ett splithopp så där bara. Jag är ju dock över trettio. MEN med åldern så kommer också den där känslan av att "Jag gör bara för detta för att det är gött och det gör inget om spegelbilden inte är perfekt. Jag gillar det jag ser och det jag gör och det är huvudsaken."


Så var det inte förr. Då stod man och drog i sina trikåer, fipplade med hårnätet, drog in magen, suckade över några celluliter på låren, grät för att man inte var lika vig som grannen i spegeln, knuffades vid auditions för att komma först. FAN vad skönt det är att bli äldre och inse att man faktiskt är VUXEN (i vissa bemärkelser i alla fall) och kan ha en mer avslappnad inställning till vissa saker.


Nu förtiden ser jag musik och dans som en enorm glädjekälla som väcker känslor, tankar, endorfiner och som man kan utöva tillsammans med andra och FÖR andra för att det är fett.

Är det egentligen inte det som är hela idén?


Imorgon ska jag sjunga på en av mina bästa vänners bröllop. Utan prestige. Bara försöka ge henne och hennes man något att minnas och för att klä en del av deras känslor för varandra i toner och musik. Bara att man kan göra det liksom. Coolt.

Inga kommentarer: